Välj en sida

Bara för att det börjar som skit

Gnällmorgon. Alldeles för sent kliver jag ur sängen, alldeles för sent tar jag ut hund, alldeles för sent inser jag att jag så himla gärna vill ställa mig på crosstrainern i garaget en timma innan dusch och frukost och innan maratontjata upp aptrött tonåring ur säng....
Det onormala blev normalt

Det onormala blev normalt

– Det är helt sjukt. Det är historia, det som händer nu. Så sa en av sönerna härom kvällen när vi käkade. Inte middagen alltså, den är sällan historia utan väldigt mycket verklighet. Men pandemin. Coronan. Tiden nu är historia och vi är liksom mitt i den. Jag höll på...
Gnällmage

Gnällmage

Jag suckar och våndas och gnäller. Gnäller över att kroppen känns klumpig ibland. Lite som en deg liksom. Eller som att min riktiga kropp finns under degen. En gång i månaden oftast men ibland två. Det tillhör dealen – dealen med att vara tjej (eller kvinna...
När livet bromsar in

När livet bromsar in

Den här veckan har varit speciell på många sätt. Här är ett. Eller två. Personer. Kalle till vänster fyllde 85 och vi firade honom med lättöl och tårta. Han försvinner lite, lite längre bort för var gång vi ses. I tisdags blundade han nästan hela tiden. Satt alldeles...
Halt.

Halt.

Påminn mig. Om klockan är 10:45 och jag sitter utanför stugan på min plats på jorden, med en kaffekopp som enda sällskap. Om samtliga familjemedlemmar stensover men mer kaffe finns i kannan. Om jag somnade väldigt (väldigt) sent för att jag inte kunde sluta tänka på...

Att vinna över sig själv.

Ikväll. Skitjobbig mamma till vänster (till höger ironisk men urgullig son). Mamman ville så gärna köra ett litet minitriathlon på Mösseberg. Men mamman fråga var lite feg och letade (inte så överdrivet kreativa) undanflykter högt och lågt. Men pass på. Den fega...