Gnällmorgon. Alldeles för sent kliver jag ur sängen, alldeles för sent tar jag ut hund, alldeles för sent inser jag att jag så himla gärna vill ställa mig på crosstrainern i garaget en timma innan dusch och frukost och innan maratontjata upp aptrött tonåring ur säng. Innan jobb. Innan stubbhopp** i attgöralistan. Alldeles för sent står jag ändå ombytt med AirPods och garagenyckel i handen utanför huset. Hinner kanske inte egentligen. Men jag vill så gärna och behöver den här stunden så mycket. Tightsen är för tighta, förresten. För tighta tights är till skillnad från kompressionstights, ett skitdåligt val. Orka.
Jättesent kliver jag in i garaget men kommer bara ett steg in, för emellan mig och crosstrainern står ju två cyklar och en moped. Gnäller inombords. Suckar så där lagom högt och ljudligt, precis som om någon skulle höra mig och komma och rädda mig. Från vad är dock väldigt oklart. Stressad över ingenting. Bara för att en ocean av hjulprydda grejer står i vägen för mig och min svettstund på dagen. Det är liksom ingen idé att kliva förbi cykelskogen. Crosstrainern är i behov av plant underlag och där den står nu är det… ytterst oplant. Gnällstyrelsen kommer efter blixtsnabb överläggning fram till att det ger mig två alternativ 1) rulla ut alla cyklar och mopeder och lirka fram och vinkla crosstrainern (vilket medför att jag måste rulla tillbaka alltihop när jag är klar, vilket innebär att själva svettstunden i sig blir ännu kortare) eller 2) tänka om, byta om och ta en springtur istället. Vilket inte monstermamman alls vill. Än.
Jag muttrar mig tillbaka in i hallen, byter skor och tar på en vindjacka, vantar och buff. Djupt andetag, andas i fyrkant. Ut. Stäng dörren. Låt glad när du säger hejdå till hunden. Kvitter kvitter.
Duttar frenetiskt på mobilen efter en pod att lyssna på. Inget. Vill inte. Kanske bara ska vända in och äta frukost istället. Dricka kaffe. Spotify då? Min “låtarna jag vill jag sjunga på Smule-listan”. Klick. Ner med mobilen i fickan och vantar på. Andas. Titta upp.
Och då… wow.
Där landade jag i matchen. Morgonsol, lite smått krispig luft och alldeles lagom varm (eller är den kall?) vind. Ljuvligt lagom kanske. Knaster från fötter mot fortfarande smått grusig trottoar. Och huvudet fullt av en perfekt mix av fågelkvitter och musik. Bara för att det börjar som skit behöver det inte betyda att det måste fortsätta som skit.
Det blir en bra dag. Gnällskrälle.
** Stubbhopp = När en liksom hoppar mellan olika fasta punkter, oklart hur länge. Det var en grej vi gjorde när vi var små, jag och lillasyster. En camping med ett antal små stubbar i klunga var en bra camping. Hoppa runt, runt, runt. Flowet i det.