Hängig sedan för alltid. Känns det som. Jag fattar, det är inte ett skvatt synd om tant. Men paniken liksom kryper i mig. Feber som kommer och går och en kropp som skriker efter svettdroppar från näsan och burpees från hell. Jag har de senaste två veckorna lärt mig ett antal saker. Te är jättegott. Godis är överskattat. Sömn är underskattat. Kalla, regniga, mörka hundpromenader är uppskattat. Nu ska jag jobba. Over and out.
