Hjärnsläpp. Står halvt hysterisk med trött bebis på armen och klickar runt i Unikum för att hitta vad det är vi ska kika på inför utvecklingssamtal med sonen. Imorgon. Mer och mer stressad blir jag för varje klick och försöker helt ostrategiskt (och korkat, jag vet) läsa ett ord här och där i hopp om att hitta rätt snabbare då. Funkar inte alls. Så jag ropar på 8-åringen i fråga.
– Valentin! Har ni kikat här, du och fröken?! Jag vet inte vad jag ska leta efter! Vi ska förbereda oss inför samtalet du och jag men jag vet inte hur!
Då kommer han sprittande och tittar snabbt på skärmen.
– Men duu! Jag har faktiskt ingen aning men det är faktiskt vecka 45 nu och vi har samtalet vecka 46. Det där kan vi väl ta typ en annan dag?
Lite lättad. Lite bortgjord. Och lite nöjd med 8-åringen som verkar ha koll på läget. Och kalendern. Och sin snurriga mor.
Därmed tänker jag i lugn och ro natta barn till höger och vänster och sedan med en hel härlig veckas marginal lägga mig i sängen med datorn och kika igenom den lokaliserade PDF-filen. För den hittade jag ju direkt när jag inte längre var tvungen.