Först lite ren fakta. Vi har tre pojkar. En sjuåring, en fyraåring och en nollåring (tre månader för att vara exakt, men det behöver vi inte vara nu).

Något jag tänkt på och roats av på senare tid är att det är viktigt för dem att få lära varandra saker. I dag till exempel har sjuåringen hållit en lång föreläsning om vad nedbrytare är. Lillebrorsan har fått veta att nedbrytare är viktiga för naturen och äter sitt eget bajs, kobajs och sina släktingar när de är döda. Och så bajsar de fyrkantigt bajs. Med så mycket bajs på samma gång blir det inte annat än succé.

Att föreläsningen skedde vid middagsbordet är en liten parentes. Ingen jättestor, eftersom ingen av oss är speciellt äckelmagad vid det här laget.

Men. Lillebror för också vidare saker. Till sin lillebror. Sin tre månaders lillebror som med stora ögon och gurglande skratt tittar beundransvärt på sin storebror när han klargör livsviktig fakta:

– Hörru Levi. Du vet. Om du möter en boss. Typ igår. En sån Super Mario-boss. Då ska’ru  hoppa på honom du vet… och springa lite runt typ. Eller så blir du en så’n mini-Mario och är jättejättesnabb. Eller så springer du därifrån. Jag ska fråga Valle hur du ska göra. Eller jag vet. Kom till mig, så räddar jag dig. För jag ÄLSKAR dig mest i hela världen.

Kloka ord som jag hoppas minibrorsan bär med sig genom livet.