Kommer hem efter en strulig och lång arbetsdag med väskor, kassar, sladdar och anteckningsböcker. Levi har somnat i vagnen för natten. Gnäller några sekunder över hur trött jag är och får sedan en stor kram av mannen. Humorn är det sista som överger trötta mamman så jag passar på att föreslå ett pepptalk;

– Älskling. Det är just nu som du borde säga hur mycket du älskar mig alldeles oändligt, att jag är det finaste som hänt dig och att jag är en underbar mamma och en skicklig företagare som är snäll och omtänksam och framför allt smart och ambitiös. Och iderik. Att jag är rolig, härlig, spännande och jätteduktig. Så skulle du kunna säga. På ett ungefär.

Sagt eller inte, det hjälpte och nu har jag fått iväg kvällens sista korrektur och ska jag gå och lägga mig. Lägga mig och drömma om en värld med ständigt fungerande skrivare, millimetersäkra skärmaskiner och ett Suitcase Fusion som aldrig låser sig. Och om pantonefärger som blir exakt desamma översatta i cmyk.

Och så kanske lite lite grann om en iPhone4.