Vilken dag. Storebrorsorna har varit sams hela dagen och haft jättekul ihop. De har spelat på bolibompa.se, kollat på tv, hoppat studsmatta (och lekt någon konstig lek på studsmattan som innefattade en massa ljudeffekter och viftande armar… oklart vad den gick ut på), jagat varandra (öppen planlösning är prima så länge ingen vurpar och slår halvt ihjäl sig), byggt med lego, lekt med bilar och bara varit världens finaste brorsor.
Faktum är att den långa sommarledigheten tillsammans verkar ge resultat. Konflikterna har blivit allt färre och när de väl dyker upp så har killarna (med viss vägledning) faktiskt lärt sig att reda ut dem. Två skrattande minuter på stundsmattan (innan sammanbrottet) har utvecklats till trettio. Minst. Och sammanbrottet till och med uteblir ibland.
Och jag är salig.
Men saliga är även brorsorna. Eller förvånade kanske man ska säga. Sjuåringen summerade dagen förut, innan läggdags;
– Mamma? Vi har faktiskt inte bråkat någonting idag typ. Det är roligare när vi inte bråkar så vi kanske skulle försöka göra samma sak… du vet, i morgon typ. Att vara vänner.
Vi håller tummarna för det. Men för min del så är en och annan dag som denna tillräckligt för att späda ut den mer traditionella broderliga “syskonkärleken”.