Idag är en av alla de dagar när jag inser hur fina ungar jag har. Trots mitt för tillfället ganska bräckliga kvällshumör (tack och lov så är jag pigg och glad på dagarna). De är som två små hustomtar som far omkring kring benen och fixar saker. Storebror fixar fram ny yoghurt till lillebror som råkat hälla ut sin. Lillebror agerar medlare när jag och storebror bråkat om huruvida han gör som jag säger eller ej (jag vet, fånigt bråk men nödvändigt… tyckte jag då).
De kissar hunden, de plockar undan leksaker och kläder, de ställer in sina tallrikar i diskmaskinen.
Ibland lägger de sig ner och skriker på golvet, men det är jag redo att förtränga om jag tänker riktigt hårt på allt det andra.
De frågar om magen är tung. Och ja säger ja.
För nu är den rätt stor. Den hänger som en klump där i fram, som nästan skulle behöva vägas upp med en ryggsäck på ryggen för att jämna ut hållningen lite.
Men lätt i sinnet är jag för det mesta. Och för första gången på tre graviditeter har jag tvättat bebiskläder och packat en BB-väska innan beräknad förlossningsdag. Det ni.
Nu ska jag bara fundera ut ett bra ställe att gömma den på, eftersom lillebror gillar att packa om saker. Gärna viktiga saker och helst andras saker. Gärna mina saker.
Go’kväll på det! Nu kör vi. 21 dagar kvar.