Vi är på väg till dagis, skola och jobb. Lite försenade men alla är på gott humör. Lillebror har dock hela handen full med små prylar (som han oftast har). Den här gången är det en superhjälte, en liten legosiren och katten från Shrekfilmen. Samtliga små nog att rymmas i en liten barnhand.
Efter att ha sagt till honom tvåtusenfemtionio gånger att han ska lägga dem i hallen så länge, gör han det. Tror vi.
I bilen märker vi att, jodå, både superhjälten, katten och sirenen är med. Sakta går det upp för mig att det här kommer kunna dra ner vilket gott morgonhumör som helst.
Två minuter senare knallar vi in på dagis, tar av ytterkläder och skor och jag samlar kraft och ställer om till bästa mammas-ord-är-lag-rösten och säger, lugnt och bestämt.
– Alve. Nu kommer jag lägga ner dina små leksaker i min jackficka. Och där kommer de ligga hela dagen tills jag kommer och hämtar dig i eftermiddag. Då kan du bära hem dem igen om du vill. Ok?
– Ok! Hejdå mamma!
Öh? Ok?