>Idag är dagen då sjuåringen har med en egen bandyklubba till fritids. Han har valt den själv. En svartvit med orange blad. Och en vit knottrig boll. En egen. Stort.
Försiktigt påpekade han att han i fredags att han önskade sig en egen bandyklubba. Eller att han kanske kunde få köpa en? Tills hans stora lycka tyckte vi det var ett alldeles utmärkt förslag (särskilt med tanke på att önskelistorna i vanliga fall mest brukar innehålla Wii-spel, Wii-spel och ett och ett annat Wii-spel)… och vi meddelade glatt att självklart köper vi en klubba till honom. Sagt och gjort, lördag förmiddag åkte pappa och sjuåring till InterSport för shopping.
Det är rörande hur något så förhållandevis litet kan göra så mycket för en liten sjuåring. När han äter ligger klubban under bordet. När han sover ligger den under sängen.
Idag är det måndag och jag har tänkt på hans glittrande ögon hela dagen. På hur han skrev sitt namn på skaftet och satte en tejpbit över så det inte skulle skrapas bort. Tänkt på hur han stolt bar bandyklubban framför sig på cykelvägen upp mot skolan. Som en vacker diamant på en sidenkudde.
Längtar ihjäl mig efter hämtningen halv fem så jag får fråga honom hur det gått. Helt klart inreder man dagligen nya spännande rum i mammahjärtat.
>Jättefint skrivit. Nästan man sitter här med en tår i ögat.