>Det har varit ganska snöigt, ganska länge nu. Man tror ibland man glömt hur solvärme känns och hur gräset ser ut och hur det känns att promenera på astfalt.
Priset tog småkillarna i morse när vi steg utanför dörren, och de båda två samtidigt upptäckte att man kunde se marken på uppfarten. Där var minsann en ganska stor fläck där plattorna stack fram ur den stenhårt packade snön.
– Mammaaaa! Kolla! Joooord! Och steen mamma!
– Wohooooo! Ja, han har rätt mamma, det är mark här, på riktigt!
Vi har sagt det förr, men vi kan väl ta det igen. När till och med barnen börjar ledsna på snön, då är man väl berättigad till det som gnällig vuxen också?