>Jag brukar snacka om stjärnor i mammahimlen när man gör något så där oerhört föredömligt, men idag vet jag inte vilken himmel jag hade hamnat i. Den med blixtar och dunder förmodligen.
Hur kan det bli så? Jag hade ingen som helst anledning att vara som en tickande bomb idag. Jag har sovit bra, ätit bra, jag fyllde år igår och hade världens härligaste födelsedag och fick världens härligaste rosenbuketter i olika färger från mina fantastiska grabbar. Jag somnade i tid, vaknade i lagom tid. Det är helg och jag har mycket kul att se fram emot i veckan som kommer. Jag kan alltså inte ens skylla på söndagsångest.
Med allt detta i bakhuvudet känner jag mig som världens skitmamma och skitfru som otacksamt åskar sig igenom hela dagen (tro mig: HELA dagen).
Men det är kanske det. Gravidkossan måste få pysa över någon gång.
Låt oss hoppas på att det räckte med den här dagen. För allas bästa.