>Vissa dagar önskar jag att vi hade ett övervakningssystem installerat i vårt hus. Så man kunde gå in i efterhand och hämta vardagsglimtar och händelser och spara!
Som i morse.
6.30 kommer en smått besvärad, men fullt påklädd sjuåring in i på toaletten och påpekar att vi nog får köpa en ny väckarklocka till honom för att den har inte ringt. Jag förklarar att den inte har ringt än för att han vaknat innan 6.45, som den är inställd på.
Han går ut i köket och kommer tillbaka med en liter mjölk från kylen. “Mamma, har det varit 22 än? Kan man dricka den här eller?” Han pekar på datumstämpeln på förpackningen. Jag försäkrar honom om att den går jättebra att dricka.
Han piper iväg ut i köket igen och ropar, liksom i farten, “Har Tjorven (hunden) fått mat eller?!”
Därefter ger han hunden mat, sätter sig och äter frukost som han själv fixat, plockar in alla grejer efter sig och går och slår på barnprogrammen.
Där ungefär skulle väckarklockan ha ringt.
Och där ungefär blev jag återigen medveten om hur stor han håller på att bli.