>Mats var ledig idag så jag började jobba klockan sex imorse men vid vid halv åtta åkte jag hemåt för att skjutsa Valentin till skolan.
Eftersom det vanligtvis är jag som lämnar och hämtar på dagis så vet jag hur disträ en liten sexåring är när man försöker få honom att bli klar i tid. Det berättas och gestikuleras och tuggas smörgåsmönster i oändlighet och i 99 fall av 100 så kommer han på att han ska på toa när vi är på väg ut genom ytterdörren.
Den här morgonen var jag i god tid, och åkte direkt hem för att eventuellt skynda på de alltid sackande morgonrutinerna lite. Jag väntade mig att hitta en Valentin i pyjamas i stort sett. Eller orörda mackor på köksbordet.
Några minuter över halv åtta hittar jag Valentin sittandes i sitt rum. Han leker. Han har ätit frukost, klätt på sig och varit på toaletten. 20 minuter innan den tid jag sagt att jag skulle dyka upp.
– Men, sa jag, är du redan klar?
– Japp.
– Men… så här snabb är du ju aldrig när jag är hemma på mornarna.
– Nä, men pappa är ju lite lat du vet… så jag fick väl fixa’t då.
Hur ska jag tolka detta? Om jag väcker ungen, ställer fram frukosten och sedan går och lägger mig igen… blir han klar direkt då?
Skämt åsido, tål att tänkas på. Det där med morgonstrategier är inte riktigt min kopp te.