>Jo, så är det, enligt en jublande Valentin. För mormor har köpt julkalendrar till två lyckliga pojkar. Eller en lycklig pojke i alla fall. Den yngre av dem hade lite svårt att förstå varför man bara ska öppna en lucka, och varför i helsicke man var tvungen att öppna just den luckan. Så han kör ett eget system och väljer en varje dag säger han. Åtminstone för nu.
Efter att ha sett dagens premiär av den ständigt omdiskuterade och kritiserade årliga julkalendern, kan jag konstatera att nu aldrig blir förr. Att det inte är inne med dämpade färger och gulliga röster och söta små troll. Nej, nej. Det är superhjältar högt och lågt och det är superkrafter och rädda-världen-situationer hela tiden.
Men så inser jag att det är självklart. För som världen ser ut idag (i jämförelse med förr) behövs superhjältar och superkrafter. Det behövs ett jävlar anamma hos barnen och en självklar inställning av att inget är omöjligt. Ut och rädda världen bara!
Sagovärldar är söta och gulliga i all sin prakt, men det är bara att inse att det var då. Nu är nu. Nu är det superhjälttider. Stundvis ganska underhållande sådana.
Så nu sitter jag här och instruerar barnen hur man öppnar julkalendrar, för det är i alla fall som det alltid har varit.
Mormor, som sagt, du äger.