>Jag har en liten funderare till sexåring. Han funderar ofta på hur han ska lösa saker och ting. Som det där med julklappar till exempel.
Efter att ha skrivit sin femte proppfulla önskelista, varav jag bara fått se två, börjar jag blir lite smått orolig över hur förväntningarna ser ut inför julafton. Så jag förklarar att man kan önska sig hur mycket saker som helst men att det ju inte går att få allt som man vill ha. Jag vet att han vet. Men jag blir osäker när jag ser hur de där stora blå ögonen glittrar av upprymdhet. Men det visar sig ju förstås att han har en plan där också.
– Men du, mamma. Det är ju därför som jag lämnar önskelistorna till tomten juh! Då behöver ni inte köpa mycket saker, för tomtenissarna gör ju alla julklappar i verkstaden. Typ. Det är skitsmart.
På något sätt så hade det gjort saken lite enklare om han verkligen genomskådat tomten i år. Men bara för mig. För honom är det enklare än någonsin för tomten har hittills fått mail, brev samt personligen överlämnad önskelista.
Och snart kommer nog även reprisen från förra året, att älskade ungen lite diskret letar igenom min mobil efter telefonnumret.