>Vissa grunder borde jag ha lärt mig under mina sex år som morsa. Varav tre av dem som tvåbarnsmorsa. Pojkmorsa. Men dagar som idag undrar jag ju.
Sexåringen ska på piratkalas på fredag. Lysande idé och det tycker ju lillebror också, så när vi idag besökte leksaksaffären för att införskaffa något pirataktigt så var det en självklarhet att även lillebror skulle få det.
Ka-ching. En mammapoäng.
Storebror väljer ett piratset innehållande en liten silvrig värja och en ögonlapp (eller vad det nu kan heta). Lillebror väljer ett mjukt svärd, modell större. Alla är nöjda med sina val och knallar ut ur butiken med var sin påse.
Väl i bilen börjar det mulna lite i baksätet. Lillebror vill hålla lite i silvervärjan. Håller, tittar och lämnar motvilligt tillbaka. På garageuppfarten hemma har molnen bytts mot svagt muller och lillebror har nu insett att hans svärd är mjukare. Klumpigare. Tråkigare och inte lika glansigt. Och storebror har en ögonlapp! En ögonlapp! Gaaah!
Ka-ching. Där rök den poängen.
Så brakade ovädret loss. Skrik, gråt och och öronbedövande tjut.
– Mammaaaa! Han tar mitt sväääärd! Han har ett eeeeget!
– Mammaaaa! Ja inte ha den!!! Den är shiiiitsväääärd! Jag vill ha sammaaaa! Mammaaaaa!
Sju minuter tog det innan jag fick nog. Efter ytterligare sju minuter var vi (det vill säga en vansinnigt ilsken mamma och två smått chockade barn) tillbaka i leksaksaffären med kvitto och mjukissvärd och bytte mot en exakt likadan förpackning som storebror hade.
Fred på jorden. Förutom dessa fjorton minuter har dagen varit strålande.