>Jag kan inte ha varit riktigt vaken när jag skrev att det var härligt med oväsen. Men jag kände det. Då. Några timmar senare kände jag inte riktigt på samma sätt.
Grejen är att det där som grabbarna håller på med just nu är lite svårt att definiera. De skrattar hysteriskt i någon minut, sedan brottas de, någon gråter eller skriker. Sedan skrattar de igen. Fnissar. Springer en sväng. Sedan utbrott. Gapskratt. Sammanbrott. Benbrott. Nej, inte det. Än.
Men det skulle inte förvåna mig.
Jag vill ändå påstå, oavsett hur snurrigt det är just nu, att det är ett ganska smart sätt att tålamodsträna oss föräldrar. I intervaller.