>Storebror kom hem från Göteborg ikväll. Han har spenderat hela dagen på Universeum med morfar. Bara de två. Visst, ett par tusen andra också men… ändå.
Så kommer han hem. Urtrött. Och börjar berätta.
Och orden bara strömmar ur honom. Han gestikulerar, han bubblar och skrattar, viftar och visar. Med orden, ögonen, armarna. Hela hans själ vill återge den här dagen för mig.
Det slår mig vilket privilegium det är att få lyssna på honom. En liten lycklig pojke alldeles full av intryck. Det ljuvaste ljudet jag kan tänka mig. Och än så länge vill han inget hellre än att jag ska lyssna.
Hoppas att än så länge varar för alltid.