>Det har varit en oerhört intensiv mammavecka. Att pappan i dessa kristider har haft sanslöst mycket att göra på jobbet känns just nu som ett delikat problem så det kommer jag inte kommentera nämnvärt. Men att det råkar inträffa samtidigt som hans eget 40-årskalas med släkt och familj, som dagisavslutningen, tenniskvällen och farmors kalas… det är lite… ja, hur ska jag uttrycka det? Otur?
Allt blev väldigt bra i slutändan men hur som helst så har det blivit mycket mammande här hemma. Mamma till frukost, middag och nattning. Mamma till matsäck och bad, till lek och gräl. Mamma hit och mamma dit. Härligt men en smula intensivt. Återigen så inser jag hur ensamstående föräldrar är hjältar. Superhjältar. Enastående superhjältar.
Men ikväll var pappa hemma innan nattningen, så vi kunde äta tillsammans alla fyra. Det var efterlängtat. Vilket eko! Jag kunde bara luta mig tillbaka och njuta av deras ivriga surr och pappande.
Jag koncentrerade mig på att bara äta. Planerade den stundande jobbkvällen. Sorterade lite papper.
SPA i koncentrat skulle jag vilja påstå. Spädes 1+25. Minst.