>
Sexåringen har varit väldigt bestämd angående många saker men den sista i raden handlade om huruvida han skulle börja spela tennis eller ej. Jag mailade därför till tennisklubben för ett tag sedan och frågade om det möjligen fanns någon träning för en liten kille, sex äpplen hög.
Ikväll var det äntligen (tro mig ÄNTLIGEN) dags för det första besöket någonsin på en tennisplan. Säger man plan? Nåväl, det var inte en dag för tidigt upptäckte jag snart, och konstaterade att han måste sett tennismatcher på tv såsom han stönade vid varenda träff. Och träffarna var många och stundvis dessutom rätt hårda.
Det gick inte att missta sig på att tennisupplevelsen motsvarade (eller möjligen överträffade) hans redan höga förväntningar. Han skrattade, jublade och log med hela ansiktet konstant i 60 minuter. Tränarens 9-årige son var med och slog lite bollar också, och hans kommentar till Valentins glädjerus säger allt;
– Kolla så glad han är! Haha! Valentin! Kan du sluta dansa lite?!
En mycket nöjd liten kille ligger nu och drömmer om att titta på bollen, röra på fötterna och om den fina tennisbollen han fick med sig hem.
Apropå barndomsminnen. Det här blir nog ett.