>Full fart idag. Hade jag i morse vetat om att jag kring lunch skulle traska med barn och cyklar uppför en zickzackstig till Mösseberg, så hade jag nog hoppat över springturen.
Eller så kunde vi hoppat över att släpa med oss cyklarna. Men de är ju en del av oss, de där stackars cyklarna, för nu känns det som om vi inte gör annat. Var vi än ska… så cyklas det. Tack vare en lycklig sexåring.
Tänker jag efter så ska jag egentligen vara ganska tacksam för det. Jag och isbjörnarna.