Välj en sida

>
– Nej, sa jag mycket tydligt.

Eller rättare sagt – jag sa nej kanske 236 gånger. Lika tydligt varenda gång, när sexåringen frågade (läs: bönade) om att vi skulle spela Tjuv och polis innan nattningen. Det tar ju alldeles för lång tid, var min mening, då får vi det inte lätt imorgon bitti. Så jag kompromissade och lovade dyrt och heligt att vi skulle gå igenom reglerna ikväll och titta på spelpjäserna, för att sedan spela en annan kväll.

Fel av mig. Vi borde spelat, hittat på lite egna regler den här gången. Åtminstone om ambitionen var att komma i säng i tid.

Nu, halv tio, behärskar vi i och för sig Tjuv och polis in i minsta detalj, och en mycket belåten liten sexåring sover gott i sin säng. Men nej, så fort gick det ju inte direkt. Min missbedömning, till hans stora lycka!

Share This