Välj en sida

>
Valentin har inte varit så pigg på att cykla utan stödhjulen tidigare. Vi monterade bort dem förra sommaren men han fastnade snabbt för sparkcykeln istället och cykeln blev förpassad till garaget. Men efter cykelköpet för någon vecka sedan väcktes plötsligt intresset igen, och den här helgen hade han tydligen gett sig den på att lära sig cykla, en gång för alla. Och med sällan skådad energi gjorde han just det.

En ny värld har öppnat sig för vår sexåring. En helt fantastisk sådan om man försöker sig på att tolka hans jublande ordflöde. Eller bara tittar på honom.

För mellan däck, hjälm, hopp, gupp, sväng, tvärbroms, sladd och coolt, grymt, häftigt, tufft, snyggt, snabbt, roligt, mysigt och fräckt… skymtar man en alldeles speciell glimt jag sett vid ett antal tillfällen förut:

1. När han lärde sig gå.
2. När han blev storebror.
3. När han läste de första orden.
4. När han tappade sin första tand.

Så vi lägger idag till:

5. När han lärde sig cykla.

Som avslutning på helgen tog vi en gemensam cykeltur allihop i kvällssolen, med Valentin i spetsen. Den halvtimmen kommer att etsa sig fast i mitt minne, och i hans gissar jag. När han lärde sig cykla.

Share This