>
Det var lite halvt hysteriskt här hemma tidigare idag. Killarna var som galna och kunde inte lämna varandra ifred. Det var så pass hög volym så jag vid ett par tillfällen fick låta bli att svara på jobbsamtal i mobilen och istället ringa upp när stormen mojnat.
Grejen är att den där “stunden” känns oerhört kort när jag nu sneglar på det här knippet vårkänsla som sexåringen plockade till mig i trädgården förut. Mitt hjärta svämmar över av kärlek, som lätt dränker allt det där andra. Vad det nu var.