>För tio år sedan hade jag helt ärligt inte kunnat svara “Bra” när tandläkaren frågade mig hur läget var. Jag kände mig snarare spyfärdig vid blotta åsynen av den gula lilla kallelselappen och de ljusblå tossorna i väntrummet.
Sexåringen kallades till sitt första riktiga tandläkarbesök i december, då han lycklig hoppade upp i stolen och med ett bländande tandlöst leende och meddelade att han tappat sin första tand! Tandläkaren bemötte den där lyckliga sprudlande och förväntansfulla sexåringen (då femåringen) med ett svagt Mhm, och vände sig snabbt om och fyllde i lite papper. Jag trodde då att det bara var jag som reagerade på det där, tills i går när jag berättade för honom att jag flyttat honom till min tandläkare istället. Han sken upp som en sol, och utbrast;
– Ja! Den där andra, han ville inte veta om min tand! Han hörde inte på mig.
Rätt folk på rätt plats är allt. För visst handlar det om att ta röntgenbilder, skrapa tandsten och laga hål, men ska man nu betala hutlöst mycket pengar för att göra det så kan man åtminstone se till att göra det hos folk som gillar sitt jobb och bryr sig om sina kunder. Särskilt om de råkar vara barn.