>
Lugnet har sänkt sig över Kapellsgatan. Inte för att någon av knattarna sover, utan för att de helt enkelt har fått dela på sig lite. Vi har förstått att båda killarna kräver ganska mycket utrymme för närvarande. Att prata att synas och bara att… vara. Allt det där blir lite svårt att uppnå när de försöker överrösta varandra hela tiden. Plus att det i längden resulterar i två idiotstressade föräldrar med tinnitus.
Så både idag och igår har det blivit lite ensamtid med dem var för sig! Lillebror och jag kör söndagsfilm, kramar och vindruvor uppkrupna i sängen idag. Om han nu ser något av filmen. Han försöker med ord, gester och mimik lösa diverse världsproblem samtidigt. Men det är ju det som är poängen; att få prata med någon som hinner lyssna.
Med det hoppas vi vara omladdade inför måndag.