>Eller så är jag bara stundvis lite smått desperat när jag finner mig själv i en situation där jag behöver få slut på en never ending diskussion med en envis femåring (snart sexåring).
– Men mammaaaaaaaaaaaaaa! Jag viiiiiiiiiiiiiiiill iiiiiiiinteeeeeeeee! (Gråt, från båda barnen)
– Nej, säger jag. Det har ingen betydelse vem som började eller vem som gjorde vad för när ni bråkar när ni spelar tv-spel så är det slutspelat. Så är regeln.
– Men jag viiiiiiiiiiiill. Det var Aaaaaaaalveeeeeee som böööööööööörjaaaaaaaadeeeeeee! (Mer gråt)
– Du Valentin. Nu ska du fundera lite. Du har önskat dig ett Mario Kart-spel i julklapp av tomten, eller hur?
– Buhuuuuuuuu! Jaaaaaaaa *snyft* det haaaaaaaaaar jaaaaaaaaag!
– Om du fortfarande önskar dig det spelet så gäller det att sköta de spel du redan har.
– Neeeeeeeeeeeej, men han håller redan på med mitt speeeeeeeel! Så kan man faktiskt inte gööööööraaaaaaa!
– Jo det kan man. Om du visar att det här funkar och att jag slipper bli arg så ringer jag inte tomten.
– Hähä du! För du har INTE telefonnumret till Tomten. Det är det INGEN som har. FAKTISKT! (Nu arg istället)
Trött mamma, trött på diskussionen:
– ALLA föräldrar har tomtens hemliga telefonnummer i sin mobiltelefon så de kan ringa och berätta när deras barn inte sköter sig. Så är det. Så följ reglerna. Från och med NU.
Den tog. Sedan var det överspelat och vi läste bok och pratade jullov. Puh. Den där tomten borde kika förbi någon gång i mitten av året också.