>Tänk er detta. Man kommer hem efter att ha jobbat 12 timmar i sträck, ganska mör och hungrig, fullastad med väskor och hämtmat. Hänger av blöta ytterkläder och släpar upp alla grejer för trappan. Möts av en liten tvååring som inte sovit på dagis och nu brutit ihop över att han inte hann öppna ytterdörren för mamma.
Pappa lyfter undan hämtmaten. Då bryter tvååringen ihop igen, för han ville bära. Där ligger han sedan, fullständigt otröstlig och gallskriker.
Sann kärlek är när man som trött mamma tio minuter senare kliver utanför ytterdörren. Står där i innetofflor och huttrar. Bara för att han som inte sovit ska ta sig ner för trappan, stårgråtande, och få öppna dörren.
Det är sann kärlek.
Och kvällens räddning för en liten tvååring.