>
Bild: Gissa vem som hjälpt till att steka blodpudding?
Mina tokiga barn. Taggad till tusen, och rustad för att behålla mitt lugn, hämtade jag busgrabbarna på dagis i eftermiddag. Lite sen, rätt trött och mycket laddad inför den där syskonkärleken. Eller vad det nu var de sysslade med i helgen.
Men de klädde sig, de var med och handlade. Blodpudding och tandkräm. Lagade mat, dukade och åt upp allt på tallrikarna. De pratade och sjöng och dukade undan efter sig. Utan att jag ens hade bett om det. Sedan läste vi två böcker och nu sitter de tätt intill varandra i soffan och kollar in någon animerad björn på tv. Ingen, ingen har ens höjt rösten på hela kvällen.
Jag känner mig nästan lite snuvad. Jag var ju redo nu, redo att hantera stormen. Så blir det alldeles, alldeles vindstilla.