>
Efter att de fyra eller fem senaste nätterna har sovit oerhört dåligt, mest på grund av en liten tvååring som vaknat och gnytt, gick jag igår och lade mig med en enda önskan. Att få sova bara EN hel natt. Bara EN. Då kan jag ta ett par strulnätter till sedan. Det är lugnt.
Men.
Jag kryper ner och börjar läsa. Ett bra tag senare inser jag att boken är slut och att tvååringen inte vaknat så jag kikar på klockan. 02.30.
Nog sov han hela natten igenom. Synd bara att jag inte gjorde detsamma.
Genomtrött och dessutom med rinnande näsa och ömmanda hals konstaterar jag att det inte blir någon löptur ikväll.
Allt är svart, tills Kalle inspirerar mig att koppla om min extraskärm till laptopen.
Nu har jag webbprogrammen i laptopskärmen och docken och allt annat i den andra. Och jag kan flytta fönstren fram och tillbaka mellan de två skärmarna… jag kan se korrekturanteckningar på den ena och originaldokumenten på den andra. Jag kan… Ah! Kalla mig gärna lite sen i vändningarna.
Jag kallar det ren lycka. Sån’t här kan få mig att glömma bort all trötthet och allt snor i världen. Plötsligt fungerar jag igen. Nu skulle jag bara haft en liten iPhone också. Det hade suttit bra.