Välj en sida

>Femåringen fick feber idag, så jag fick åka och hämta honom framåt middagstiden. Ikväll blev jag sittande med jobbgrejer och när jag äntligen reste mig för att natta honom så hade han redan somnat på soffan.

När jag försiktigt lyfter honom ner i sängen istället spärrar han klarvaket upp ögonen och säger, som den mest självklara sak i världen;

Valle (oerhört hög röst): Men, vad gör du nu då mamma?
Jag (viskar): Jag bäddar ner dig i sängen, det är natt nu.
Valle: Men jag ska bara ta raketen du vet.
Jag (viskar): Ja, det kan du göra.
Valle: Raketen vet du. Men tefatet… Men jag menar inte… Handfatet… fast inte ett sån’t handfat som ni har, som vi har på toan. Men… ett tefat. Mmmm.

Sedan tar han en djup suck och stensomnar.

Jag blev så glad. Så glad för att han drömmer om tefat och raketer… och handfat! Att han leker även på natten. Det kallar jag riktiga drömmar. Själv vaknar jag och skriver ner saker som jag inte får glömma att kolla eller en bra idé till ett jobb. Mina drömmar är så verkliga. De handlar om människor jag sett eller mött och relationer jag har eller haft och om saker jag vill ha eller saker jag glömmer någonstans.

Min världsbild är så liten och smal om man jämför med hans. Jag vill också drömma om rymdraketer. Och rädda världen på nätterna.

Bilden kommer från Aftonbladet (Rymdstyrelsen).

Share This