För snart en vecka sedan sändes en dokumentär om Örnsköldsvik och dess ofattbara hockeyintresse. Eller rättare sagt så verkar det var en gåta hur en förhållandevis liten stad som Ö-vik har så många framgångsrika hockeyspelare. Hur kan det vara möjligt? Vi kollade på programmet utan att ens andas kändes det som. För mer ödmjukhet får man leta efter. Här sitter NHL-spelare på rad, med tillräckligt höga årslöner för att försörja säkerligen ett tiotal generationer och deras vänner. De vet att de är bäst. Det finns det bevis för. I form av både pengar, priser, press och publik (nej, jag försökte inte hitta ord på p, det bara blev så… sorry).
Men de sitter där, ler och visar en sällan skådad hjärtlig ödmjukhet. Inför vad som hjälpte dem dit de befinner sig idag, och inför sina rötter.
Har inte kunnat släppa den där dokumentären riktigt. Jag tror nog jag gillar hockey. Kanske då speciellt MoDo. Där finns en själ.