>På fredag eftermiddag åker jag med vänner till Halmstad. Egentid på hög nivå. Kanske kommer jag gosa hysteriskt med lilla Sigrid i avsaknad av mina egna små prinsar. Kanske kommer jag vakna och tro att jag hör Alve gny för att snart komma på att jag inte är hemma. Längta ihjäl mig efter godnattkramar och pussar.
Men faktum kvarstår. Jag ska prata till punkt, jag ska lyssna med odelad uppmärksamhet när andra vuxna pratar med mig. Jag ska äta varm mat, sova en hel natt, inte ha tider att passa. I två efterlängtade dygn ska jag höra vad jag tänker och vad andra säger.
Inte fly. Bara stanna upp och hämta andan lite. Det får man.