>Det finns en magisk gräns när man svänger över och blir stolt över sina föräldrar, eller rättare sagt, då man blir stolt över dem igen.
Fick ett mail ifrån mamma för en liten stund sedan! Där var både utropstecken och punkter, långa utläggningar och känslor. Låter förmodligen lustigt för någon som nu är 15 år och har växt upp med @ och http:, men nu är det som så, att det tog en stund för mamma att lita på att datorn inte skulle överfalla henne eller brinna upp om hon tryckte på fel tangent. Gissar att det där @:et (!) kändes minst sagt övermäktigt och påtvingat ifrån diverse håll.
Lika stolt som Valentin var över mig i förrgår när jag fick min efterlängtade strike i bowlinghallen – lika stolt ler jag när jag läser mammas lååånga mail. Hon är grym!