>
Som vanligt uppkrupen med datorn i soffan, och har kikat på Idol med min lille (dock ej minste) pojk. “Den där sånggrejen” kallar han det, och så sitter vi och kommenterar. Idag hörde jag dock inte några jury-kommentarer direkt, eftersom Valentin samtidigt satt och lekte med sin nya kompis – McDonalds-roboten. Underbart kul med lite ljud i leksakerna för omväxlings skull? Njae.
Jo förresten, jag har inte något emot billjud, eller råmande, morrande, skällande bondgårdsdjur eller trummande trummor och plinkande piano. Det går bra, sådana ljud är jag väl mer eller mindre immun mot vid det här laget. Men när det handlar om en liten robot som bara säger, nej skriker, “Yiii-haa!” och “Ha-haaaa!”… där börjar tålamodet svikta en aning.
Alve får tag i den där roboten ibland, men eftersom han är några år yngre och inte har samma fingerfärdighet som sin äldre bror, så går han omkring och håller nere ljudknappen… utan att släppa. Behöver jag ens beskriva hur det låter då?
Vill man se positivt på saken har jag en juste motivering. Säga vad man vill om Happy Meal och McDonaldsleksaker men det är tur att det skränar så där. Det lyfter husmanskosten till en helt annan nivå och njutning!
Och den gormande roboten har ett batteri. Batterier tar slut. Snart får vi hoppas.
Yiii-haaa! 🙂