Välj en sida

>Tidigare ikväll sprang jag omkring halvt hysterisk och rotade igenom hela huset efter snuttefilten till tvååringen. Sängarna, tvättkorgen, leksaksspisen, soffan. You name it. Detta samtidigt som jag med jämna mellanrum assisterade sexåringen som gjorde sin kvällsmacka. Mycket trött och sjukt stressad av lillebrors stårgråtande efter snuuuuutten. Han vägrade ju börja med vällingen (som han hela tiden höll i handen) innan snuuutten var återfunnen. Tillslut somnade han utan snutte och utan välling och med en mamma muttrandes många fula ord och med hjärtslag i takt med en programmerares tangentbordssmatter (dålig liknelse men nästan sann).

En halv minut efter att han somnat av ren utmattning hittade jag självklart den stackars snutten. Som lillebror snyggt och prydligt vikt ihop och lagt i sin lilla gula dagisryggsäck. Hade han inte varit så trött och så kanske han hade kunnat förmedla det. Hade jag inte varit så trött så hade jag kanske kunnat tänka ut det själv.

Jag smälter. Men mitt mammahjärta hoppas att han vaknar igen om ett stund så jag kan räcka honom vällingen och visa att snutten är återfunnen. Eller bara kramas lite. Och säga sov gott, jag älskar dig.

Share This