Den här tisdagen blev en trevlig tisdag. Jag och barnen åkte till biblioteket efter jobb, dagis och fritids och förutom en vante som glömdes på bussen men återfanns… och förutom böcker som glömdes på lånebordet men återfanns, så var det en lyckad tripp. Jo, vi glömde även en ryggsäck på bussen. Som tur är bor vi i en mindre stad, så till allas glädje var det en timma senare samma buss som plockade upp oss, vilket innebär att ryggsäcken stod kvar där på sätet och väntade.
Men.
Det var inte det jag skulle skriva om, utan det här.
Storebrorsorna och jag med sovande lillebror, nerbäddad i barnvagnen, springer mot busshållplatsen när vi ser lokalbussen närma sig. Vi viftar och vinkar och han ser oss i höstmörkret och stannar. Vi hoppar på med andan i halsen.
– Hej! Tack för att du stannade!
– Varsågod, det var väl inget.
– Ok, vad kostar det?
– Eh. Hm. Ska kolla… eh. Eller var ska du?
– Biblioteket.
– Eh. Ok. Eller ja just det ja. Det är nog samma pris ja. Överallt.
– Ok. Förresten hur ofta går bussarna nu?
– Vaddå går?
– Ja är det 10 minuter emellan nu?
– Njaee. Det kan man nog inte säga.
– Nähä. Hur långt är det emellan då?
– Ja, det är väl lite olika.
– Olika? Men har du ingen tidtabell som jag kan få?
– Ja alltså. Det finns nog en där bak. På väggen. Men den stämmer inte.
– Men hur ska jag då veta när bussen går hem?
– Vet inte. Inget stämmer nu när det är vintertid och så där. Då blir det lite fel.
– ???
– Ja du vet. Man vågar inte dra på riktigt som vanligt.
– ???
– Ja du vet. Nu, till exempel, skulle jag varit nere vid resecentrum och vänt. Men det är jag ju inte.
Om man har den här inställningen till tidtabeller redan nu. Innan snön ens anlänt. Då ser jag inte riktigt behållningen i att man går ut och lovar tätare bussturer i lokaltrafiken.
En enkel lösning är ju att anpassa själva tidtabellerna så att de stämmer med verkligheten. Ni vet. Till den tid det tar för en buss att förflytta sig från A till B och så vidare.
Men det verkar kanske galet. Jag är ju bara grafisk formgivare. Jag kan ju inte sån’t där.