>Jag måste bara få skriva av mig lite. Oftast gör jag det för att reda ut saker och ting för mig själv. Brukar vara ett fungerande koncept så jag gör ett försök. Med svinis.
Så. Idag kom lappen från skolan angående den stundande eventuella vaccinationen. ERBJUDANDET om vaccination. Vi kan inte råda till vilket beslut du ska fatta men antingen dör du av svinis eller så dör du av sprutan. Sjuk blir du kanske i vilket fall. Typ.
Jag hade inte kännt mig så handlingsförlamad om det handlat bara om mig. Men nu ska jag bestämma åt mina barn om något som jag inte vet något om. Jag ska försöka kryssa ja eller nej på den där lappen med förankring i ett informationsflöde som till största delen skett från löpsedlar och kvällstidningsrubriker. Omöjliga att stänga av. Omöjliga att blunda för. För hur mycket jag än försöker så KAN jag inte blunda för att det står att en liten treåring dött i svininfluensan. Oavsett vem som skrivit det och oavsett vad omständigheterna är. Det skär i hjärtat.
Om ändå en enad läkarkår hade varit tydlig och sagt åt mig vad jag ska göra, men så är ju långt ifrån läget. För de vet ju inte heller. Helt plötsligt så hör man om läkare som inte tänker vaccinera sin egen familj, och nästa rekommenderar alla att vaccineras för de eventuella riskerna är då rakt inte värre än de som kommer med den traditionella influensasprutan. Och en vän säger jajjemen, självklart ska vi vaccineras, nästa säger blankt nej. Och som grädden på moset deklarerar Schweiz att varken barn, ungdomar, gravida eller äldre ska ta vaccinet. Ok, då kan jag ju ta sprutan då, men det är inte det som ger mig beslutsångest. Det är ju ungarna. Jag vill känna att jag kan ta ett klokt beslut men det går inte. Det är lotteri.
Bortsett om man själv blir dålig (av spruta eller svininfluensa, spelar ingen roll) så vill jag ju självklart inte att någon annan som riskerar att dö av smittan får den från oss.
Så kommer lilla lappen. Ja eller nej. Och jag skriver av mig lite för att reda ut nystanet. Det hjälpte inte ett dugg.
Och för första gången sedan jag blev mamma önskar jag att barnen var vuxna och kunde ta egna beslut.