>Chock 1:
– Wooohoo! Kläääääder!
Lillebror, när vi klev in på Lindex i förmiddags.
Chock 2:
– Du har rätt. Jag är ändå också trött.
Storebror, efter att jag sagt att vi inte kan spela Wii-bowling så sent på kvällen för att det är läggdags.
Chock 3:
21.20. Lämnar nattningen av lillebror för att kolla varför storebror låter irriterad inne i sitt rum. När jag kommer in sitter han mitt på golvet och försöker få in kudden i ett nytt påslakan. Han säger stolt:
– Det var ju länge sedan jag bytte den här. Så imorgon kväll kanske vi kan byta på täcket också.
Han blir så stor, storebror. Idag har han verkligen varit enorm. Jag finner inga ord. Eller nej, jag finner uppenbarligen massor av ord. Min enda teori för närvarande (förutom att han kanske helt enkelt blir större och klokare) är att han på något vis försöker ta ansvar. För att pappa varit begravd i jobb och inte kunnat vara hemma så mycket den senaste tiden. Lille älskade Valentin. Jag byter gärna dina påslakan ett tag till.
Lillebrors plötsliga jubel över klädaffärer har jag dock ingen direkt förklaring till. Än.
Värt att minnas. Hand i hand. Så fina.