>
Väldigt snart åker vi hem till vardagen igen. Till vardagen utan poolen, lekplatsen, megalegot, den kritvita sandstranden, trampbilarna och den goda mjukglassen varje förmiddag. Tänk bara att vakna varje morgon och springa fem meter från stugan och väcka mormor och morfar.
Jag bävade lite för att släppa bomben i eftermiddags och meddela knattepartiet att det i morgon bär i väg hemåt. Konstigt nog så blev Valentin bara glad. Han vet väl att vi kommer tillbaka. Mer än gärna. Och jag tror att de där två duracellkaninerna kommer att må gott av lite “trist” vardag och ordentlig sömn!
Tror nog att mormor och morfar behöver lite sömn också. Men fan vad mysigt vi har haft det. Som jag älskar den här ön.