Välj en sida

>Så här nära inpå semestern orkar jag inte riktigt stressa upp mig. Det gör ingen nytta (som vanligt). Vissa saker tar lite längre tid nu av naturliga orsaker. Pojkarna har nämligen gått tillsammans på dagis de senste veckorna. Så nu har de blivit ännu mer fästa vid varandra. På gott och ont.

Jag: Ska jag hjälpa dig med skon Alve?
Lillebror: Neeej! Dadittin gör! (Nej! Valentin gör det!)
Jag: Men Valentin är på toaletten, jag hjälper dig.
Lillebror: Neeeeeeeej! Datittiiiiiiiiiiiiiin nuuuu!

Eller som i morse när klockan drog iväg som vanligt, och de skulle iväg till farmor över dagen.

Jag: Valentin klä på dig nu snälla.
Han: Nej. Jag måste verkligen gå och gosa lite med Alve. Han behöver det nu du vet.

tittar jag ner på mina armband som han gjorde till mig på dagis i går och tänker; Äh. Kramas ni. Tid är en världslig sak.

Undrar om den inställningen är densamma i augusti.

Share This