Välj en sida

>
Idag var jag ensam med barnen när glassbilen skulle dyka upp, så världens mest serviceinriktade glassbilstjej stannade utanför vårt hus! Småstadslyx kallas det. Eller barndomsminne. För jag tror att lille femåringen för alltid kommer att minnas när han stod där på uppfarten med 75 kr i ena handen och en söndertummad glassbroschyr i den andra.

Och väntade och väntade och väntade. Sedan kom det goda till slut – plus ett Nalle Puh-memory… och lyckan är total.

Share This