>
Det vill jag lova, för få kan stråla ikapp med Valentin efter 1,5 timmas mys på Odenbadet. För Mats och mig var det 1,5 timmas mys, för Valentin var det 1,5 timmas himmelrike. Han hoppade, plaskade, simmade, virvlade i virvelbassängen… allt. När han tycktes stå still lite emellanåt, så kunde man se hur han liksom ändå stod och småhoppade av ren lycka!
Alve däremot (som inte varit i badhuset innan) var mer skeptisk. Han satt tryggt invirad i badrocken i över en timma. En liten stund satt vi i den extra varma bassängen och gottade oss, men han släppte inte taget. Förrän vi började prata om att åka hem. Alve höll då på att somna i knät. Men icke.
Då blev det fart i honom. Det är så häftigt för så har han gjort i andra sammanhang också. Han iakttar länge. Länge. Precis som om han memorerar och analyserar teknik, miljö… ja du förstår poängen. Så på tio sekunder hade han klättrat ner från mitt knä, dragit av sig badrocken och var på väg att kliva rätt ner i bassängen. Som Valentin gjorde.
Så den sista kvarten i badhuset plaskade han och hoppade han lika mycket och innerligt som storebrorsan.
Nu ska vi käka lasagne! Kram, och trevlig söndag!