>
Tänk om vi vuxna hade samma fantastiska förmåga att känna mättnadskänslan. Att inte se maten som en “lagom portion” utan bara gå på magkänslan. En ynka liten sked kvar i lillens gröttallrik. En. Men det är tvärstopp. Man vet för mycket när man är vuxen. För mycket fakta. Vet hur mycket man ska äta på ett ungefär. Inte om det är rätt mängd som krävs för att man ska bli perfekt underbart lagom mätt, utan bara vad man borde… som vanligt. Den är så störig den där sista lilla klicken gröt som blir kvar i gröttallriken.
Men han är barn, och har den underbara förmågan att känna.