>Min pappa skrev i sin blogg, ett inlägg om lycka härom dagen. Ett inlägg som baserades delvis på ett “lyckonummer” av Metro samma dag. Han fick ett svar också ifrån en David, som till skillnad från tidningen Metro menade att vi blir allt olyckligare och mår allt sämre. Jag funderade på det där en del, och hänger på lyckotemat med min teori.
Hur kommer det sig att vi är “olyckligare” nu? Jag tror att krav är svaret på den frågan. Vi har fler och större krav på oss. Dels ifrån omgivningen men minst lika ofta ifrån oss själva. Krav och press att leva fullständigt fläckfritt. Du ska på något vis uppnå det som förväntas av dig, inte det du vill. Det gör att vi uppenbarligen inte stannar upp och värdesätter det vi redan har.
Man kan bli gladare, starkare, smalare, mer vältränad, husligare, händigare, flitigare, smartare, snabbare, rikare, roligare, mer social och snyggare. Man kan bo större, bättre eller billigare. Man kan resa mer, skaffa fler barn, kanske husdjur också… jobba mer eller mindre och ha en finare bil. Man kan dessutom odla egna grönsaker, safta, sylta och baka bröd och frysa in så det räcker till nästa generation… osv.
Man kan göra allt det här. Det är ingen omöjlighet. Om man däremot tror att man måste göra det för att få ett värdefullt liv, då är det inte så konstigt att man blir olycklig. Bara för att man kan få mer eller ha mer, betyder det inte att man blir ett skit lyckligare.
Fast nog skulle jag må förbannat bra av ett nytt badrum, det står jag för.