>Idag var jag och min son och handlade. Inne på fruktavdelningen var det alldeles tomt på folk, så när som på mig. Jag ställde kundvagnen i gången och tog ett steg bakåt för att sträcka mig efter en påse, och råkade då stöta emot en äldre herre (ca 70 år skulle jag tro).
– Oj, ursäka mig, jag såg dig inte, sa jag och sökte hans blick för att få någon slags ok för min ursäkt antar jag. Då fnyser han, mumlar något ohörbart och markerar sitt missnöje och irritation över hur jag parkerat min vagn, genom att ta några extra småsteg och åt höger och vänster och höger igen. Detta trots att det såklart fanns gott om plats att gå förbi på andra sidan…
Hur mycket jag än ville så kunde verkligen inte hålla inne min ilska!
– Hörde du inte att jag bad om ursäkt? Det finns gott om plats att gå förbi. Om du orkade uttrycka dig lite vänligare så kanske du skulle få ett leende tillbaka då och då!
Då blev han ännu argare och gapade till mig;
– Man borde inte få ha en sån där (syftade på kundvagnen) om man inte kan hantera den!
Då orkade jag inte mer, utan suckade nog bara och gick därifrån.
Några minuter tidigare så stod jag och sonen och pantade burkar i automaten utanför butiken. Eftersom vi hade väldigt mycket att panta så lät vi folk med lite mindre påsar gå emellan med jämna mellanrum. Barnfamiljer, par, ja folk i allmänhet var väldigt glada och tacksamma tills det kom en äldre dam. Vi hade knappt stuckit ner händerna i burksäcken förrän hon med ett påklistrat leende och en lååång blick på vår enorma påse säger “Jag skulle nog kunna få gå före er?”
“Visst”, sa jag, “låt oss bara få panta ett gäng burkar först, eftersom vi nyss släppt förbi några stycken. Annars blir vi nog aldrig klara!”
Så sur hon blev! Sedan frågade hon varannan burk ungefär, så vi flyttade oss åt sidan en stund, med ett stort leeeeende på läpparna och ett “Varsågod!”
Man säger att man ska ha respekt för de äldre. Borde det inte vara ömsesidigt? Bara för att man är över 65 så finns det väl ingen anledning att vara bitsk och otrevlig utan anledning, och bara för att man “bara” är 30 så finns det ingen anledning att behöva stå ut med vilket bemötande som helst.
Jag röstar för att en kö är en kö, och att om en kundvagn står ivägen kan man:
1. Flytta den åt sidan själv.
2. Flytta den åt sidan själv.
…om man nu inte har förmågan att kunna prata med folk på ett hyfsat sätt.
Amen.