Välj en sida
Lära sig ryta

Lära sig ryta

Så här. Från att tre minimänniskor lekt med legogubbar och byggt filtkoja på altanen, utbryter kaos. Totalt. Nummer ett gråter och skriker, nummer två skriker och nummer tre hör jag inte på grund av de andra två. Men det verkar handla om att någon ville bestämma...

Jag ville ju vara den bästa

Mamman alltså. Men det är jag inte. Jämt. Kanske ibland, men inte ikväll. Om man nu får uttrycka sig någorlunda politiskt korrekt så kanske inte de visade sin allra bästa sida heller. Vi snackar dominoeffekt. Och brist på intresse att ta mammans lågmälda och vänliga...

Min lilla skugga

När man har barn. Små barn. Så känner man sig ibland (eller ganska ofta) påpassad. Jag har tre påpassare, varav den tredje och yngste har varit ovanligt intensiv den gångna helgen. Han har varit en ständig följeslagare i allt jag gjort. Vi har lekt med lego, mest. Och...

Sportlovsångest

Jag hade det. Sportlovsångest. Och dåligt samvete. För att jag jobbar. För att jag inte kan stänga ner mitt företag en vecka mitt i februari, och bara vara hemma. Eller bara åka iväg. Det går ju inte, men det är det som förväntas av mig. Åtminstone när barnen möts av...

Små barn, stora tankar

Igår var jag på bio. Röjar-Ralf. Med två av mina söner och den äldstes kompis. Filmen var grym, godiset var gott, stolarna sköna, ljudet bra och sällskapet härligt men den allra största behållningen kom när vi var på väg hem till Falköping igen. Sexåringen slocknade...

Rapport från hemmets lugna vrå

Hur tänkte jag här? Lång, minst sagt intensiv dag. I sista stund hoppade jag över kören. För att vara hemma, äntligen få lite mat i magen (vilket liksom föll bort idag) och ta det lugnt. Lugnt? Ursäkta? Alltså. Nu har jag spenderat den senaste halvtimman med en...