Hösten är här och bjöd på en helg utan regn! Bara sol, blå himmel och sköna kalla höstvindar. Trädgården ja. Den har jag inte hunnit med… eller nej, nu ljuger jag. Jag har inte orkat med den. Eller det är heller inte riktigt sant för jag har ganska mycket energi just nu. Jag har inte känt för det helt enkelt. Fingrarna kanske inte är riktigt så gröna som jag vill att de ska vara, och trädgårdssysslorna inte så digitala om jag önskar. Men ibland blir det kul. Som idag.
Strålande sol och strålande barn. Åtminstone när vi väl kom ut i i trädgården, tillika ängslandskapet. Krattat löv och kapat ner ledsna, hösttrötta buskar. Jag hade god hjälp av de två minsta ett bra tag, tills minstebror drog sig undan för att käka snöflingor och köra bobbycar på altanen. Då gav mellanbrorsan också upp, klappade mig på armen och mumlade “Du jobbar bra mamma, fortsätt du!” innan han knallade iväg.
Och jag jobbade faktiskt rätt bra. Vårt före detta blomsterland är nu snarare en stor hög med pinnar och grenar, i väntan på att bli uppgrävt och ersatt med gräs och bärbuskar (ljuva tanke). Gräset är inte längre lövtäckt men lite väl långt för att ta emot ett snötäcke. Men efter ett eller kanske två trädgårdsryck till som dagens, så är jag i fas igen.
Jag kan, jag bör och jag måste.
Och om det kan ske med sällskap av skrattande barn och en vacker hösthimmel så tror jag till och med att jag vill.