Ni kommer kanske ihåg Wall-E, den lille städroboten som finns både på DVD och som Wii-spel. Om inte, så är Wall-E ensam kvar på jorden och sorterar bland allt skräp som mänskligheten lämnade efter sig innan de flydde jorden för att lata sig uppe i rymden. Ungefär så. I grova drag.
Visst finns det ett budskap bakom den där barnsliga tonen om att vi borde tänka oss för. Kommer vi (ok, kanske inte vi men våra ättlingar) till slut sitta där uppe i rymden med bildskärmar framför ansiktet och näringsdrycker i handen och bara ha ögon för oss själva. Utan att ens titta ner mot jorden och fundera över vad som gick snett.
Men men. Barnen funderar i lite andra banor. De inser att Wall-E går omkring på jorden och städar. Alldeles ensam.
– Det är typ synd om Wall-E, för han måste ta hand om allt skräp alldeles själv.
– Mmm.
– Visst är det dumt?
– Mmm.
– Och du…
– Mmm.
– Om det är hans kompisar som har sagt det… då är det typ nästan olagligt.